Jag packar ihop mig och åker till Djurö för att få umgås med mina kära. Jag ser fram emot många och långa samtal, ännu fler skratt och eventuellt någon tår. Allt som hör livet till. Underbart.
Inte alls lika underbart har pelargonen det på min balkong. Den har verkligen inte fått mycket kärlek. Jag undrar vad den lever av?
I bland verkar man halvdö, men så händer nåt. Man får lite näring och massor av kärlek och vips börjar man sakta, sakta blomma igen…
Tack för att du är min vän!