Bakslag

Proverna lämnades in i onsdags. Mamma och pappa hjälpte till med transport av mig och prov. Sen åkte vi till Maxi och handlade.

Jag fick välja krya-på-dig-blommor själv. Tack! ❤️

Väl hemma var jag slut dom artist.

I torsdags var magen bättre, tog sista antibiotikan. Var stel i nacken och badade i hopp om att det skulle bli bättre. Tyvärr hjälpte det inte. Senare på kvällen och under natten blev det bara värre. Jag fick jätteont i fötterna och i höger knä. Nacken värkte i alla lägen (stående, sittande, liggande). Fick i mig en naproxen som kändes som sockerpiller och jag var nästan säker på att jag skulle vara tvungen att åka till sjukhuset mitt i natten. Kunde dock inte se hur jag skulle kunna väcka någon hemma för att få hjälp och inte heller se hur jag skulle kunna sätta mig i en bil… Till slut måste tabletten ha gjort nytta och jag slumrade ett par timmar.

Tog en till tablett och låg still i soffan. Armbågen fungerade inte. Igen. Ringde vårdcentralen när dom öppnade och blev uppringd någon timme senare. Den som ringde kunde inte ge några svar och det fanns inte heller några lediga tider så någon läkare skulle ringa under dagen.

Min privata sköterska kom och bjöd på bullar, choklad och blommor ❤️

När läkaren ringde skrev hon ut antiinflammatorisk medicin och Alvedon. Det inbokade telefonsamtalet med läkaren på måndag bokades om till besök.

Josse var den räddande ängeln och åkte och hämtade medicinerna. Sen var jag rätt lättskött och låg mest och slumrade tills hon åkte hem.

Sen kom ettblombud med bukett från jobbet.

Vidrig värk, det här önskar jag ingen annan.

Det blev ännu en natt på soffan. Det gjorde sjukt och att ställa sig upp från sittande. Vaknade vid 5 och hade sovit fyra timmar, så det går framåt. Tog medicin och vilade vidare. När jag reste mig vid 8-tiden kändes det bättre. Toabesök har inte varit lika ångestfylld. Så jag hoppas nu att tabletterna gör nytta.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.