Trist

I tisdags var vi på plats för inspelning. Långa förseningar och låg/ingen energi gjorde att vi beslutade oss för att åka hem.

Som tur är har jag gift mig med världens bästa man. Han kom och hämtade oss på centralen. Jag var helt slut. Anledningen blev tydlig när jag kom hem och kollade upp temperaturen eftersom jag tyckte att jag hade feberont i benen.

Supertrist!

Sen dess har jag mest legat i soffan och frusit/svettats.

A är hemma med samma sjuka så jag har sällskap även om ingen av oss orkar något.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.