Vansbrohelg

Inledde dagen med att göra bort springningen. Puh.

Ju närmare vi kom, desto molnigare blev det. Rätt var det var så regnade det. Och det höll i sig.

Vi bestämde oss för att det var äventyrligt nog att sova på golvet i en skola.

Efter en blöt promenad nere vid tävlingsområdet laddade vi upp med lite godsaker. Eller nja, det var ju inte det godaste vi ätit eller druckit. Men det kunde ha varit.

Lite soffhäng och fika med sockerkakor som Kärran bakat avslutade kvällen. Vi var som ena riktiga pensionärer och satt och gäspade ikapp.

Frukosten ingick i boendet och serverades på den fotbollsplan det var tänkt att vi skulle bo på. Det gick jättebra att bara äta frukost där.

Och se, dagens inleddes med sol!

Hittade riktigt fynd på vägen. Den bilen!

Tävlingsdagen var alla taggade. Simmare och hejarklack.

Vi hann testa en butik också men det är lika bra priser på lokala butiker så man behöver inte åka hit för shoppingen.

Klockan 12 var det dags för Lisen att simma. Hon simmade i första gruppen i Tjejsimmet, den riktiga tävlingsgruppen. Hennes mål var att ta det lugnt och försöka njuta av att vara närvarande.

Stolt och stark!

Precis innan starten. Den enda som hade repstart.

Sen gick det undan.

Hon sa att hon såg oss från vattnet. Men hörde inte våra glada tillrop.

I mål. Nöjd att hon vann sista slutspurten som hon sent bestämde sig för att köra. Och att köra lugnt betyder tydligen att man persar.

Sen var det Kärrans tur. Sån ångest hon haft för det här. Gillar inte att simma. Gillar inte att få vatten i ansiktet.

Fokuserad.

Många körde loss i uppvärmningen, även de som inte skulle simma.

Under simmet fick Kärran många glada tillrop av oss. Publiken verkade roade av vårat peppande. Kärran också.

När mål blir hon till och med omtalad av speakern och uppvisad på bildskärmen. Och i mål kom hon. Stort!

Här dog min kamera så fler bilder i solen blev det inte.

Jeanette var lekledare och påminde oss om gamla leken att hålla andan i tunnar. Ibland undantog vi chauffören från den leken.

Pratade med pappsen som sa att det var strålande sol. Vi trodde knappat det var sant så som det spöregnade på vägen.

Men sant var det så jag drog ut och rev av kilometern innan jag parkerade mig i soffan men Anton och en film.

Är rätt säker på att vi sprängt 20 000 om mobilen inte laddat ur, men är mycket nöjd med antal steg ändå.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.