Liv

image

Att förlora ett barn.
Jag kan inte på något vis förstå hur ont det skulle göra.

Någon som jag inte känner, men vars blogg jag följer, har förlorat ett barn. Jag känner inte personen men efter att ha följt bloggen i flera år känns det som att vi har en relation. Jag vet ju så mycket om hela familjen. Samtidigt som jag är fullt medveten om att det som delats på bloggen varit personligt. Inte privat.

Föräldrar som förlorar sina barn kan man ju tyvärr läsa om ganska ofta. Att just detta berör mig så mycket måste bero på att jag tycker att jag har en relation med bloggaren. Barnet var dessutom jämngammalt med mina egna.

Det har funnits något tröstande i att även denna bloggare, med andra förutsättningar i livet än vad jag har, har brottats med liknande tonårsproblematik. Naturligtvis har inte allt beskrivits. Vem vill hänga ut sina barn?

Sitter här och har en klump i halsen. Tankar som far omkring. Vill verkligen leva här och nu. Uppskatta det jag har. Vara bättre på att vara tydlig i min kärlek till mina nära. Jobba för bra lösningar och bra dialog.

Jag börjar med att krama om mina kärlekar och berättar att jag älskar dem.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.